Så här i juletider så är allt oftast mysigt och upplyst. Man längtar efter att få komma in och värma sig framför brasan som sprakar så fint. Man kurar ihop sigg med en kopp glögg i TVsoffan och bara njuter av advent, lucia och allt annat som december har att erbjuda. Mitt upp i en sådan ljus och mysig helg infaller något så dystert och mörkt. Det är med tungt hjärta å en tår i ögat jag skriver denna blogg idag. Jag tänker på en vän, en gammal vän som i helgen var med om en singelolycka och avled. Jag vet att vi inte umgicks under senare år utan vi kanske hejjade på varandra i stan, men under min tonårstid och delar av gymnasiet så var han en väldigt rolig vän att hänga med. Han var liksom den livliga i gänget, den tokiga, den roliga, den som hittade på en massa galenskaper och som alltid fick en att skratta eller snarare bryta ut i asgarv. Jag tänker tillbaka på alla galna upptåg vi hade för oss i södra vi och jag tänker på de övriga i gänget som stod honom mkt närmare än jag gjorde. Jag tänker på hans familj och övrig släkt å vänner och hoppas innerligt att julfriden infinner sig i deras hem så småningom.
Du fattas oss, L!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar